Jag är vaken. Jag är uppe! 

Johan tog med sig Alvin till tippen så att jag skulle få sova lite nu på morgonen, men jag kunde bara inte somna om. Pizzasnubben har skrämt mig ordentligt. Jag har jättesvårt att somna om kvällarna och vaknar jag har jag jättesvårt att somna om igen.

Jag känner mig osäker och försöker göra allt för att komma på andra tankar just nu, men det är svårt. Jag mår jättedåligt av det här. Jag är nervös hela tiden och får ont i magen när jag tänker på det. 

I början tog jag inte det lika allvarligt som jag gör nu. För då tyckte jag att det var ganska sjukt bara, men ju mer jag tänker på det (för jag kan ju inte låta bli) desto obehagligare blir det. 

Jag ringde till pizzerian i fråga i söndags och bad att få tala med chefen. Jag tänkte att han ville veta och kanske ge personen en varning eller så. Han var mycket proffessionell och tog numret som hade smsat mig. Han frågade ut sina chaufförer (som såklart nekade) och försökte ringa numret, men fick inget svar. Han tog även mitt nummer och jag fick hans utifall det var något jag kom på eller han behövde fråga om. 

Han sa att om det var någon av hans killar så skulle den personen bli av med jobbet för han tolererade det inte alls. Han sa också att om jag vågade beställa från dom igen så skulle han personligen köra ut pizzan själv så jag skulle känna mig säker. 

Trots att chefen är så snäll och inte ger sig (han försöker verkligen komma fram till vem det kan vara) så känner jag obehag hela tiden. Vem personen än är så har han mitt nummer och han vet var jag bor. Skönt att jag flyttar snart.