Kaos

Just nu vet jag varken ut eller in. Jag som har kämpat så hårt för att allt ska bli så bra som möjligt och för att jag ska bli mer positiv.. Jag som för en månad sen älskade livet och allt som fanns i det har nu jättesvårt att se glädje. Jag skrattar, men jag är inte glad.
 
Inget av det här gör mig glad. Jag har ont i själen och det som gör att det gör ännu ondare är att jag vet att det är mitt fel. Det är jag som inte orkar. Det är jag som är svag. Jag försöker att inte tänka så, men det är så fuktansvärt svårt att låta bli. 
 
Att leva i en bergochdalbana är inte lätt.. Det är kraftiga svägningar och höga höjder att falla ifrån. Det är inte bara psyket som tar stryk heller. Fysiskt mår jag också skit. Jag är trött, jag har ont överallt och jag har frossa. Jag vet att jag kommer att ta mig igenom det här. Jag vet att det kommer att bli bättre..Jag vet bara inte hur det ska gå till eller när det kommer att hända.
 
Just i detta nuet är jag redo att ge upp så mycket för att allt ska bli bra. För att jag ska orka mer. Fast jag vet att det egentligen inte är lösningen på mina problem. Frågan är bara hur jag ska orka kämpa när mina sista krafter håller på att ta slut? Fast samtidigt vet jag att jag aldrig kommer att sluta kämpa. Om jag skulle ge upp så skulle det ha skett redan för fem år sedan. 
 
Det blev lite rörigt det här.. Men min hjärna är ut och in just nu. Jag vet typ ingenting och allt är bara kaos..
 
 
Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: