Åh fy! Jag har drömt såna hemska mardrömmar. Bland annat en om morfars hus. Jag drömde att jag var där på semester nu. Och att allt var föräändrat. Jag vet visserligen att mycket har förändrats, men i min dröm skulle jag visa Johan den där bryggan som morfar lärde mig fiska på.  Det är min favoritplats i hela världen. 

I drömmen när vi kom dit så var bryggan borta. Jag hade så mycket minnen i drömmen och när jag vaknade rann tårarna nedför kinderna. Att det ska vara så svårt att släppa något sånt här. I år bild det 17 år sedan han dog, men jag saknar honom lika mycket som om det hade varit igår. 

Jag vill egentligen bara lägga mig i sängen igen och dra täcket över huvudet. Jag vill gråta ut och minnas allt bra. Men jag har inte tid. Jag måste fixa mig och dra iväg till loppisen.