Det är rätt vanligt att det finns en gräns. En gräns som avgör när man kan fortsätta och när man har gått för långt. Tex när man skojar med någon om något. Oftast vet de flesta var gränsen går någonstans. Det vet inte jag.

Jag har jättesvårt med det där. Jag ser inte gränsen alls. Jag upptäcker det alltid försent när gränsen redan är korsad. Ofta får folk säga till mig. Och jag tycker det är bra att dom säger till mig. Hur ska jag annars veta var gränsen går? Däremot avskyr jag när folk säger till mig för då dyker massa obehagliga känslor upp.

När någon säger åt mig att jag har gått över gränsen (dom kanske inte just använder dom orden, men jag hoppas ni förstår vad jag menar) så blir jag skamsen. Jag känner mig trög. Jag känner att jag borde ha vetat bättre, men samtidigt hur ska jag kunna veta bättre om jag inte vet var gränsen går? Jag blir så skamsen att jag mår illa. Allstå fysiskt illa. Jag blir varm i kroppen och röd i ansiktet. Det kan handla om en sån liten grej att ett skämt har pågått ett par sekunder för länge. Jag blir lika skamsen vad det än handlar om.

Det här är något jag jobbar stenhårt med. Jätteofta! Och ändå lyckas jag oftast inte veta var den där jäkla gränsen går. Det är så sjukt svårt. Någon som har några tips på hur man lättare kan veta var gränsen går?