How I really feel
Den här dagen har varit en riktig jävla skitdag rent ut sagt. Jag har mått jättedåligt och funderat och tänkt massor. Mina känslor och tankar går i en bergochdalbana. Jag vet inte vad jag ska tänka, jag vet inte vad jag ska känna, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag sitter här och stirrar på en skärm. Jag vill inte prata med någon, men hoppas ändå på att någon ska höra av sig. Tystnad tar kol på mig, men jag orkar inte prata. Jag känner mig så ensam. Klockan är snart ett och jag känner mig ensammast i världen. Jag har ingen att vända mig till såhär dags. Visst, det är klart att Johan sitter här vaken med mig. Men det blir inte samma sak. Jag vill ha en vän. V.Ä.N!
Jag vill ha någon som förstår mig, någon som lyssnar på mig, någon som låter mig säga vad som helst utan att höja på ögonbrynet, någon som låter mig byta samtalsämne 711 gånger utan att prata klart om alla saker, någon som inte bryr sig om jag hör av mitt i natten bara för att prata i en kvart.
Jag har börjat må sådär riktigt jävla dåligt igen. Jag är orolig över hur långt det kommer gå. Men vem ser? Jag är ju så bra på att dölja det. Jag är så otroligt duktig på att dölja mitt hemska mående. Hur många förstår att jag bara vill kräkas på allt just nu? Hur många förstår att jag bara vill försvinna härifrån och åka någonstans där jag inte känner någon? Hur många förstår att något äter upp mig inifrån? Det gör ont. Det gör så jävla ont! Men jag står där med mitt leende och låtsas som om allt är bra. Jag orkar inte med folks medlidande och konstiga blickar. Jag orkar inte med att folk inte förstår. Jag orkar inte! Det är lättare att le och säga att ALLT ÄR BRA!
Men vad händer? Nu sitter jag här mitt i natten och känner mig ensammast i världen. Tårar som rinner ner för mina kinder. Jag vet inte ens varför. Det är det jobbigaste av allt. Imorgon måste jag lämna på dagis. Dags att vakna upp med ett fejkat leende på läpparna och traska iväg. Har jag tur kan jag i alla fall njuta och uppskatta farsen som jag ska gå på imorgon.. Men mer om det då.. Nu ska jag fortsätta sitta i min ensamhet.. Eller kanske gå ut och ta en cigg.. Sova går nog inte än, trots att jag är så trött att det känns som jag ska trilla av stolen..
Jag hoppas verkligen att imorgon är en bättre dag..
Jag sitter här och stirrar på en skärm. Jag vill inte prata med någon, men hoppas ändå på att någon ska höra av sig. Tystnad tar kol på mig, men jag orkar inte prata. Jag känner mig så ensam. Klockan är snart ett och jag känner mig ensammast i världen. Jag har ingen att vända mig till såhär dags. Visst, det är klart att Johan sitter här vaken med mig. Men det blir inte samma sak. Jag vill ha en vän. V.Ä.N!
Jag vill ha någon som förstår mig, någon som lyssnar på mig, någon som låter mig säga vad som helst utan att höja på ögonbrynet, någon som låter mig byta samtalsämne 711 gånger utan att prata klart om alla saker, någon som inte bryr sig om jag hör av mitt i natten bara för att prata i en kvart.
Jag har börjat må sådär riktigt jävla dåligt igen. Jag är orolig över hur långt det kommer gå. Men vem ser? Jag är ju så bra på att dölja det. Jag är så otroligt duktig på att dölja mitt hemska mående. Hur många förstår att jag bara vill kräkas på allt just nu? Hur många förstår att jag bara vill försvinna härifrån och åka någonstans där jag inte känner någon? Hur många förstår att något äter upp mig inifrån? Det gör ont. Det gör så jävla ont! Men jag står där med mitt leende och låtsas som om allt är bra. Jag orkar inte med folks medlidande och konstiga blickar. Jag orkar inte med att folk inte förstår. Jag orkar inte! Det är lättare att le och säga att ALLT ÄR BRA!
Men vad händer? Nu sitter jag här mitt i natten och känner mig ensammast i världen. Tårar som rinner ner för mina kinder. Jag vet inte ens varför. Det är det jobbigaste av allt. Imorgon måste jag lämna på dagis. Dags att vakna upp med ett fejkat leende på läpparna och traska iväg. Har jag tur kan jag i alla fall njuta och uppskatta farsen som jag ska gå på imorgon.. Men mer om det då.. Nu ska jag fortsätta sitta i min ensamhet.. Eller kanske gå ut och ta en cigg.. Sova går nog inte än, trots att jag är så trött att det känns som jag ska trilla av stolen..
Jag hoppas verkligen att imorgon är en bättre dag..