Han överlevde operationen! Just nu väntar jag bara på att få hem honom. Han borde komma när som helst. 

Först ringde dom oss i förmiddags och sa att det inte gick. De kunde inte söva honom. Han var alldeles för uppstressad och hans hjärta lät sämre. Vi bestämde oss för att ge det en chans ändå. De lyckades söva honom, han vaknade upp och gick och kissade. 

Orden han överlevde ringer i mina öron. Samtidigt som jag är glad så tänker jag på det faktum att han har fel på hjärtat. Han kanske lever ett fullgånget kattliv, det har jag ingen aning om. Men det kan också bli så att han bara klarar ett år till.. 

Den här  dagen har varit riktigt hemsk. Jag hamnade i världens chock i morse när Johan gav mig nyheterna. Den som har stöttat mig mest idag är faktiskt min kusin. Det har betytt jättemycket för mig. Johan var tvungen att åka iväg en stund och jag ville verkligen inte vara själv hemma med Alvin. Mickis höll mig sällskap i telefonen. 

Nu känns det lite bättre, men jag tror att jag fortfarande är i något slags chockstadie. Jag har inte lust att göra någonting. Jag vill bara ha hem min lilla Pubert. 

Snart är han hemma hos mig ♥