Tar mig en välförtjänt paus i städandet. Städningen fick mig att tänka lite. Jag har kommit fram till att dom ska inte kunna trycka ner mig. Dom kommer inte kunna få mig att må dåligt. Är det krig dom vill ha har jag bara en sak att säga: Bring it on, bitches! Im ready! 

Varför någon skulle vilja göra det dom har gjort kan jag för allt i världen inte förstå, men dom vill väl jävlas med mig antar jag. Jag är här och jag antar utmaningen. Jag har ingenting att dölja. Det kommer vara ni som ser dumma ut i fortsättningen. 

För att förtydliga det jag skriver om: Jag tänker inte skriva ut i bloggen vad det handlar om, det är alldeles för personligt. Åtminstone i nuläget. Det har ingenting att göra med någon som står mig nära. Det handlar bara om mig och mitt liv. En del tror att det är strul med kärleken, så är inte fallet heller. Jag medger att det hade kunnat vara bättre, men nu är det som det är. Jag har ingen pojkvän, ingen pojkvän på gång heller. Nu vet alla det också. 

Det jag behöver göra nu är att fokusera på mig själv och Alvin. Jag ska se till att vi har det så bra som vi möjligen kan ha. Visst kommer det att bli tufft, jag räknar inte med att det kommer bli lätt. Med det sagt, jag ska visa alla som tvivlar på mig att jag faktiskt klarar av det här. Jag är mycket starkare än vad ni tror. 



Och till alla er som tvivlar på mig har jag bara en sak att säga: Jag tänker inte titta tillbaka. Från och med nu blickar jag bara framåt. FUCK YOU!