Killar brukar behandla mig som skit. De brukar bara höra av sig när de vill en viss sak. Det hände igår igen, FAST JAG HAR POJKVÄN! Det sjuka var dessutom att han först frågade VEM min pojkvän var innan han frågade om han kunde komma över!

Killar som beter sig så får mig att känna mig genomrutten. Som att jag inte skulle vara värt någonting. Det är därför jag är så glad att jag har min Paul. Han får mig att känna mig speciell, viktig, vacker och älskad.

Jag vet inte vad jag kan ha gjort som har fått en sån här underbar pojkvän. Han vet precis vilka ord han ska använda och vid vilka tidpunkter jag behöver höra dom. Är jag ledsen finns han alltid där och muntrar upp mig, är jag irriterad lyckas han göra mig på bra humör.

Varje gång jag ser honom, pratar med honom eller ens pratar om honom känns det som jag ska spricka av lycka. Jag trodde inte jag kunde känna så för någon kille. Jag vill aldrig förlora dig!

Jag älskar dig, Paul!