Förvirrad
Sitter vaken. Kan inte sova. Har en orolig känsla i magen. Allt känns bara fel fel fel! Jag har en mängd frågor, men det känns inte som jag får några svar. Allt jag får höra är senare, senare och vi tar det när det kommer. Jag vet snart inte vart vi står och jag känner mig mer och mer förvirrad för var dag som går.
Jag vet inte ens om du läser här längre. Jag vet att du jämt brukade göra det förut. Om du fortfarande läser, så ber jag om ursäkt om jag skriver saker som du inte vill att jag ska skriva ut! Fast varför ber jag om ursäkt? Det är ju min blogg! Jag får ju skriva vad jag vill!
Känner lite som den här låten just nu
Vem är du inte redo att berätta det för? Varför känns det som om du måste hålla mig hemlig? Varför får jag inte vettiga svar? Varför säger du bara att vi ska ta det när den dagen kommer? Du vet ju att när jag väl har fått en idé i huvudet är den väldigt svår att få bort.
Varför sa du förut att du skulle flytta för min skull och nu helt plötsligt har du ändrat dig? Du har inte ens varit här. Hur kan du då jämföra mitt hem med ditt? Det går inte ihop. Ser du inte hur dåligt jag mår av det här? Och allt du säger är att jag ska släppa det?
Just nu börjar jag undra om det verkligen är värt allt besvär... Vi är ändå så långt ifrån varandra! Skulle det ta slut mellan oss nu, då skulle jag bli helt knäckt! Jag älskar dig så otroligt mycket! Mer än vad jag trodde att jag skulle göra när vi först träffades. Jag vill inte falla mer utifall det inte kommer bli så att vi kommer bo ihop en vacker dag.
Även om det är förtidigt nu, så är det kanske ändå bra att börja prata lite smått om sånt redan nu? Eller jag kanske har fel.. Jag känner mig för tillfället som världens sämsta människa och flickvän. Jag mår dåligt över mina tankar och känslor, eftersom det känns som att jag inte borde få ha dom.
Häromdagen sa du att du skulle göra mer tid för oss, men jag har fortfarande inte märkt en skillnad. Trots att vi bor så långt ifrån varandra känns det som att du inte har tid med mig. Är jag bara ivägen? Är det fel tillfälle för dig att ha en flickvän? Eller är det bara fel flickvän?
Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här inlägget. Kanske mest för att få skriva av mig lite. Allting är så annorlunda nu. Allting känns annorlunda i alla fall (om jag nu får känna så)! Det är nästan så jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan till i sommar. Jag blir hellre utnyttjad av flera stycken runt omkring och pratar med dig flera timmar varje dag, än att det är som det är nu.
Jag vet inte ens om du läser här längre. Jag vet att du jämt brukade göra det förut. Om du fortfarande läser, så ber jag om ursäkt om jag skriver saker som du inte vill att jag ska skriva ut! Fast varför ber jag om ursäkt? Det är ju min blogg! Jag får ju skriva vad jag vill!
Känner lite som den här låten just nu
Vem är du inte redo att berätta det för? Varför känns det som om du måste hålla mig hemlig? Varför får jag inte vettiga svar? Varför säger du bara att vi ska ta det när den dagen kommer? Du vet ju att när jag väl har fått en idé i huvudet är den väldigt svår att få bort.
Varför sa du förut att du skulle flytta för min skull och nu helt plötsligt har du ändrat dig? Du har inte ens varit här. Hur kan du då jämföra mitt hem med ditt? Det går inte ihop. Ser du inte hur dåligt jag mår av det här? Och allt du säger är att jag ska släppa det?
Just nu börjar jag undra om det verkligen är värt allt besvär... Vi är ändå så långt ifrån varandra! Skulle det ta slut mellan oss nu, då skulle jag bli helt knäckt! Jag älskar dig så otroligt mycket! Mer än vad jag trodde att jag skulle göra när vi först träffades. Jag vill inte falla mer utifall det inte kommer bli så att vi kommer bo ihop en vacker dag.
Även om det är förtidigt nu, så är det kanske ändå bra att börja prata lite smått om sånt redan nu? Eller jag kanske har fel.. Jag känner mig för tillfället som världens sämsta människa och flickvän. Jag mår dåligt över mina tankar och känslor, eftersom det känns som att jag inte borde få ha dom.
Häromdagen sa du att du skulle göra mer tid för oss, men jag har fortfarande inte märkt en skillnad. Trots att vi bor så långt ifrån varandra känns det som att du inte har tid med mig. Är jag bara ivägen? Är det fel tillfälle för dig att ha en flickvän? Eller är det bara fel flickvän?
Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här inlägget. Kanske mest för att få skriva av mig lite. Allting är så annorlunda nu. Allting känns annorlunda i alla fall (om jag nu får känna så)! Det är nästan så jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan till i sommar. Jag blir hellre utnyttjad av flera stycken runt omkring och pratar med dig flera timmar varje dag, än att det är som det är nu.