Jag sitter här och gråter. Egentligen inte för något speciellt. Det känns som jag håller på att bryta ihop. Jag känner mig svag. Jag orkar inte. Jag behöver hjälp, jag klarar bara inte av att be om hjälpen. 

Utan cigg, utan sällskap, utan stöd. 

Jag behöver göra tusen gånger, men jag klarar inte av att börja med dom. Jag har redan låtit det ligga alldeles för länge. Jag behöver sätta mig ute en stund och låta Alvin springa fritt, men jag måste ta det här inne först. 

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara lägga mig under täcket, gömma mig och gråta i min ensamhet. Men jag kan inte. Jag får inte. Jag måste torka mina tårar, ta mig samman och börja städa.

Jag ska trycka in mina känslor så långt det bara går och hoppas på att dom inte kommer titta fram igen. Fast det vet jag ju att dom gör. När det är som värst hälsar dom på. Dom bildar ett stort eldklot och jag brinner upp inifrån.

Jag vet inte hur jag ska göra? Varför kan ingen visa mig rätt väg? Varför går allt jag gör åt helvete? Varför får aldrig någonting bara vara bra?

Vad startade allt?


och