Jag blir så trött och så ledsen. Jag kämpar stenhårt med att glömma vissa delar ur mitt förflutna och gå vidare, men det finns alltid folk som ska förstöra genom att kasta det i ansiktet på mig. Att sprida personliga och privata saker om mig till folk är inte okej för mig. Jag vet inte vad andra känner och tänker, men jag håller saker privata för en anledning! Att sen dessutom sprida en massa falska rykten.. Jag förstår inte varför man gör så ens?

 

Att dessutom inte kunna stå för att man har sagt något så man inte kan konfrontera rätt person är så jäkla fegt! Jag har mina misstankar om vem det är, men man kan ju aldrig veta riktigt säkert... Jag vet inte ens vad jag ska säga.. Jag försöker och försöker, men det ska alltid bli förstört.. 

 

För en timme sen var jag arg. Eller nej, jag var rasande. Hade jag vetat vem personen som sagt allt det där om mig och den personen stått framför mig hade jag gett personen en utskällning som den sent skulle glömma. Och jag har inte lätt för att ge folk utskällningar längre. Jag känner fortfarande en enorm ilska, men nu har tomheten och ledsamheten tagit över lite. 

 

Jag är inte ledsen så att jag gråter eller så. Jag är mer ledsen över att någon har gjort så här mot mig. Någon jag känner har sagt en av mina djupaste hemligheter som inte många vet till en för mig helt okänd människa. Varför gör man ens så? Jag förstår inte! Vill man verkligen göra så mot en "vän"? 

 

Jag känner mig tom för ännu en gång har jag fått det bevisat att jag inte kan lita på människor. Tyvärr är jag en rätt naiv och godtrogen människa så jag litar oftast på människor för fort. Jag borde inte göra det och jag försöker att inte göra det, men det är svårt. Jag vill så gärna kunna lita på människor. Jag tror alltid att det finns något gott i alla, men det kanske finns undantag?