När jag var liten.. Då var jag typ alla föräldrars drömbarn.. Eller nej, kanske inte. Jag var väldigt artig minns jag. Jag vågade inte säga ifrån så mycket och jag var alltid tacksam om jag fick något. Jag var väldigt lugn och snäll. Det är klart att jag gjorde en del bus, men det gör ju alla. 

När mamma tyckte att jag var jobbig (för lets face it: alla föräldrar har tyckt att deras barn är jobbiga någon gång) så tyckte hennes väninnor att det inte var vardagsmat typ. Så lugn och snäll var jag. 

Jag var en tänkare och grubblare redan när jag var liten. En gång försökte jag räkna min gammelfarmors rynkor. Jag vet att jag tyckte att det skulle vara intressant att veta hur många rynkor hon hade. Stackars människa! Fast jag förstod ju visserligen inte att det var oartigt då. 

Några "hyss" jag gjorde som barn var att bajsa i en av mina leksakskastruller, stoppa in en spade i videon och gömt undan godis på rummet. 

Jag var väldigt försiktig och tillbakadragen. Jag var blyg och vågade inte riktigt fråga om lov eller försöka få nya vänner. Dom vännerna jag hade fick jag liksom innan jag ens kommer ihåg hur det gick till. 

Jag var rätt barnslig också. Jag lekte med barbiedockor och vanliga dockor tills jag var typ tolv..