Jag är jag och ingen annan!

Jag förstår inte vad som är fel? Varför blir det bara fel?

Just nu har jag lust att stänga in mig i sovrummet, släcka alla lampor, stänga av telefon och dator, starta en film och äta en stor jävla glass igen. Bara moffa tills jag vill kräkas. Men det går inte. Dels för att alvin inte har somnat än, dels för att jag ska ha filmkväll med lillasyster och dels för att lillasyster inte tål nötter (som glassen innehåller).

Jag är helt slut i hjärnan. Jag orkar inte ens tänka just nu. Jag försöker hantera att en av mina närmaste vänner inte är min vän längre och nu verkar det som jag stöter bort en annan av mina närmaste vänner. Varför gör jag så? Det är ju nu jag behöver honom som mest! 

Fast.. jo.. jag vet varför.. Jag blev sårad, men samtidigt vet jag ju hur tufft han har det just nu. Jag behöver lära mig kontrollera mina känslor. Om tio dagar får jag äntligen träffa en samtalskontakt igen. Något som jag väntat på i flera månader. Jag hoppas det kan hjälpa mig att reda ut en del saker i mitt huvud. Jag brukar förstå det mesta som jag gör och tänker. Jag brukar vara ganska bra på att analysera mig själv, men nu har jag en del frågetecken. 

Ibland tror jag att jag mår bra. Att jag är normal, precis som alla andra. Det gör fruktansvärt ont i mig när jag inser att sanningen inte är så. Jag är inte som alla andra. Jag passar inte in överallt. Jag är inte den som folk vill att jag ska vara. Jag är inte den som jag vill att jag ska vara. Jag försöker, men det är svårt. Varje gång jag försöker känns det som att jag förlorar en liten del av mig själv. Fast det borde kanske ses som något positivt?

Det här är jag! Jag måste inse det nu. Och alla andra också!

Jag är den som mår jättedåligt över att förlora en vän.
Jag är den som blir förbannad för att dölja att jag är sårad.
Jag är den som man kan ringa till 24 timmar om dygnet.
Jag är den som sitter uppe halva natten för att bara prata med någon som inte mår bra.
Jag är den som betalar taxi för att tågen inte går om det betyder att vi kommer fram dit vi ska i tid. 
Jag är den som försöker att vara glad, men skriker inombords.
Jag är den som tänker alldeles för mycket och tillslut blir paranoid.
Jag är den som inte riktigt vet när det är dags att sluta.
Jag är den som skulle göra vad som helst för mina vänner om jag bara kunde.
Jag är den som är trött på att varje gång jag känner lycka så rivs det ner av något annat.
Jag är den som är expert på att förstöra mina egna förhållanden.
Jag är den som gör misstag.
Jag är den som blottar mig här nu på bloggen.
Jag är den som är jag!

Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: