Just nu pratas det ganska mycket om manligt och kvinnligt. Lady Dahmer, Bambi och Katrin Z (alldeles för trög för att länka) är bara några av de bloggare som har tagit upp ämnet. 

Alla människor är olika. Så är det bara och ingenting att göra något åt. Vissa får helt enkelt acceptera det. Min Johan är helt underbar. Jag älskar honom så mycket, men han är ändå kvinnan i vårat förhållande. Och jag är såklart mannen då. Jag är den där mansgrisen som sitter på sitt feta arsel och inväntar mat och service. Johan är den snälla husfrun som lagar mat, städar och sköter lämning + hämtning på dagis. 

Gör det honom till mindre man? Nej, det tror jag knappast. Det gör inte mig mindre kvinna heller. Låt alla få vara som dom är. Det som är manligt för dig kanske inte är manligt för någon annan? Tänk på det i fortsättningen.