Vissa dagar är det lite jobbigare att vara förälder än andra. Idag var en sån dag. Hade det inte varit årsdagen av morfars bortgång så kanske det inte hade varit lika jobbigt just idag. Eller, ja.. Jag vet inte.. Jag har inte gjort överdrivet mycket idag. Tvättat en maskin med tvätt, diskat en maskin med disk, städat toaletten (ink golv och handfat), tömt kattlådag, plockat undan i hallen, plockat undan i köket, torkat alla bänkar i köket, plockat undan i vardagsrummet och gått igenom lite grejer som jag fick av min faster.

 

Visst, okej. Det var kanske ändå lite. Rätt mycket för att vara mig, men det tog inte så lång tid. Hur som helst. Trots att jag bara har gjort så lite idag så är min hjärna helt totalt slut. Jag känner mig så trött att jag skulle kunna lägga mig ner i soffan och sova nu på en gång. Det skulle inte vara några problem alls just nu. Så trött och slut är jag!

 

Det är snarare Alvin som har gjort mig slut idag. Han har gett mig så många känslor att jag nu har blivit alldeles matt. Jag blev irriterad när han försökte öppna toalettdörren när jag kissade. Jag blev helt varm i hjärtat när han pussade mig hej då innan han gick till skolan. Jag blev glad när jag såg att han blev glad för att jag kom och hämtade honom i skolan. Jag blev besviken när jag fick höra vad han hade sagt till sin kompis. Jag blev arg när jag upptäckte att han hade gjort något som han inte får göra. Jag blev ledsen så att det skar till i hela bröstet när han grät. 

 

Det är egentlligen inte Alvin i sig som har gjort mig slut. Det är alla olika känslor som han har gett mig idag, både bra och jobbiga. Varför måste känslor kännas så mycket? Det tar så mycket på krafterna..