Jag lever, jag klarade mig. Jag lagade tänder utan att dö.. Eller ja.. tekniskt sett så var det väl tandläkaren som lagade tänderna.. men ändå.. Det var i alla fall otroligt lugnande att ha mamma med. Ja, jag är 25.. Men ibland så är mammor väldigt bra att ha fortfarande.. Speciellt när man känner sig sådär liten, rädd och ensam.. 

 

Min mamma är bäst idag. Och jag lever trots skräcken jag hade innan besöket.. Nu ska jag bara samla mod till att gå dit om tio dagar igen och fixa nästa tand.. Buhu.. Jag vill inte..