Gårdagen..
Igår skulle vi ju åka till Tuna Park jag och mamma. Ebbe, Johan och Alvin ville också följa med. Så då fick dom göra det.
När mamma och ebbe kom och hämtade oss satte jag mig i bilen och johan spände fast alvin. Sedan började ebbe köra. Han såg inte att Johan stod med halva kroppen kvar utanför bilen. Johans tå hamnade under däcket medan benet skrapades mot däcket när det rullade. Ebbe bromsade så fort han kunde och Johan hade ont. Ebbe undrade om han skulle köra upp Johan till akuten, men Johan tyckte inte att det behövdes.
Vi åkte till tuna park och Johan bet sig i underläppen.Vi gjorde det vi skulle och åkte hem. När vi hade kommit hem så började Johan känna att det gjorde ondare när han inte bet sig i underläppen längre. Han ringde 1177 som skickade remiss till akuten.
Jag ringde hans föräldrar och frågade om skjuts och barnvakt eftersom Johan ville att jag skulle följa med och jag hade ingen lust att ta med mig Alvin till akuten. Då var klockan runt tre
När vi kom upp till akuten fick vi först vänta på att få gå in till receptionen. Där hade dom inte fått någon remiss så Johan fick berätta om allting (hon verkade lite trög där bakom disken så han fick förklara flera gånger). Sen tog det ungefär tre timmar tills vi fick komma in till läkaren. Han hade en patient först och efter en halvtimme kom han in och klämde och kände lite på johans ben och fot. Han trodde att det bara var tån så benet behövde inte röntgas, bara foten. Besöket med läkaren varade i cirka tio minuter. Sedan väntade vi på att få gå till röntgen. Vi väntande och väntade och väntade.
Halv tio ringde vi taxi och åkte hem utan att få ha gått till röntgen. Vi hade inte hunnit äta någonting och jag hade inga kontanter så man kunde köpa i maskinen (varför kan dom inte ta kort i såna också?). Vi var i alla fall hungriga och trötta på att vänta. Därför valde Johan att han ville åka hem och det var ganska tur för Alvin hade tjatat om att han ville sova hemma. Stackaren var ju säkert orolig för att vi var på sjukhuset. Allt som allt var vi på akuten i nästan 7 timmar.
När mamma och ebbe kom och hämtade oss satte jag mig i bilen och johan spände fast alvin. Sedan började ebbe köra. Han såg inte att Johan stod med halva kroppen kvar utanför bilen. Johans tå hamnade under däcket medan benet skrapades mot däcket när det rullade. Ebbe bromsade så fort han kunde och Johan hade ont. Ebbe undrade om han skulle köra upp Johan till akuten, men Johan tyckte inte att det behövdes.
Vi åkte till tuna park och Johan bet sig i underläppen.Vi gjorde det vi skulle och åkte hem. När vi hade kommit hem så började Johan känna att det gjorde ondare när han inte bet sig i underläppen längre. Han ringde 1177 som skickade remiss till akuten.
Jag ringde hans föräldrar och frågade om skjuts och barnvakt eftersom Johan ville att jag skulle följa med och jag hade ingen lust att ta med mig Alvin till akuten. Då var klockan runt tre
När vi kom upp till akuten fick vi först vänta på att få gå in till receptionen. Där hade dom inte fått någon remiss så Johan fick berätta om allting (hon verkade lite trög där bakom disken så han fick förklara flera gånger). Sen tog det ungefär tre timmar tills vi fick komma in till läkaren. Han hade en patient först och efter en halvtimme kom han in och klämde och kände lite på johans ben och fot. Han trodde att det bara var tån så benet behövde inte röntgas, bara foten. Besöket med läkaren varade i cirka tio minuter. Sedan väntade vi på att få gå till röntgen. Vi väntande och väntade och väntade.
Halv tio ringde vi taxi och åkte hem utan att få ha gått till röntgen. Vi hade inte hunnit äta någonting och jag hade inga kontanter så man kunde köpa i maskinen (varför kan dom inte ta kort i såna också?). Vi var i alla fall hungriga och trötta på att vänta. Därför valde Johan att han ville åka hem och det var ganska tur för Alvin hade tjatat om att han ville sova hemma. Stackaren var ju säkert orolig för att vi var på sjukhuset. Allt som allt var vi på akuten i nästan 7 timmar.
När vi kom hem gjorde vi smörgåsar och åt. När Alvin ätit klart gick han och la sig och somnade som en gris. Vi var uppe en stund till bara för att processera dagen och andas ut lite grann.. Man kan bli oerhört stressad av att sitta på akuten, trots att man inte gör någonting.