Farmor var här en stund på fika. Efter det följde jag med mamma ut till mormors grav, men jag orkar inte prata om det.. Det har hänt en del jobbiga saker nu på kvällen. Jag känner för att brista ut i gråt, men tårarna kommer inte. Jag vill under inga omständigheter vara ensam, men jag vet inte vad jag skulle säga om någon var här.

Jag klarar inte av att skriva mer just nu. Jag ska gå ut på balkongen och röka en cigg och se om jag kan balansera mina känslor lite. Jag tror inte att det går, men jag måste försöka.