Jag sitter här och vaggar. Fram och tillbaka. Jag känner mig förvirrad. Jag förstår inte riktigt hur du kunde prata med mig på det där sättet om det inte kommer att bli så igen. Jag hade inga förhoppningar (i alla fall inga stora) på att det skulle bli vi igen, men du pratade på ett speciellt sätt. Ett sätt som vi kanske inte kommer att prata på något mer. Det gör mig ledsen. 

Det kändes verkligen som vi hade hittat tillbaka till varandra igen på ett sätt. Och nu kändes det som att allt blev förstört. Jag visste att jag inte skulle ha sagt något. Jag visste att jag skulle ha hållit mina tankar för mig själv. Se bara på resultatet. Se bara på mig.

Jag känner mig vilsen utan dig. Jag behöver dig. Du överger mig i tron om att det ska få mig att bli bättre. Det kommer bli raka motsatsen. Jag känner det på mig. Allt jag såg fram emot de närmaste dagarna, inget av det ser jag fram emot nu. Det spelar ingen roll om det är tre dagar. Det är tre dagar för mycket!

Jag mår illa. Jag känner mig tom. Samtidigt känns mitt huvud som kaos. Tankarna flyger förbi så snabbt att jag inte ens hinner urskilja dom. Varför var du tvungen att göra så här mot mig? Varför var jag tvungen att förstöra allt? Varför kan det inte bara bli **?

Jag har inget emot om att prata om henne med dig. Tvärtom! Jag tycker ibland att det är skönt. Det tyder på att du har lite förtroende för mig i alla fall. Det tyder på att du vill vara min vän. Ibland blir det bara lite för mycket. Inte för att du pratar om henne, utan för det som händer. Det gjorde ont att höra att ni hade pratat tre timmar i telefonen.

Jag vill bara att du ska vara lycklig! Det vet du! Om det är med henne eller någon annan spelar ingen roll. Jag är bara rädd för att hon ska utnyttja dig eller såra dig på något annat sätt igen. Jag vet att du sa att det inte kommer att bli något mellan er såvida hon inte tar reda på hur hon vill ha det. Jag litar bara inte på henne. Inte efter allt som du berättat. 

Jag kanske är överbeskyddande, men jag vill bara att du ska ha det bra. Jag skulle mer än gärna krossa den som får dig att må dåligt. Utan att tveka. Jag tror nämligen att det är såhär: Du är min soulmate. Det kanske aldrig blir vi igen, men det här känns starkare än någonsin. Du är den jag hör hemma hos. Så är det bara. Därför är jag hellre din vän än att jag förlorar dig helt.

If I cant have you, I dont want nobody baby