Jag känner mig ut och in. Samtidigt känner jag mig otroligt rofylld. Kvällen har varit som en dröm. Det har varit lugnt och skönt. Alvin och jag har varit sams (han försökte bara bita mig en gång under hela dagen).

Jag har pratat lite med Paul. Vi pratar en hel del trots att det är slut. Det känns ganska skönt, men det är lite svårt att hantera på samma gång. Jag vet inte alltid vad jag ska säga. Ibland kan jag skriva någonting och inse hur fel det låter. Jag hoppas han inte tar sakerna på fel sätt, för det är inte så jag menar. 

Jag önskar att saker och ting var annorlunda. Jag önskar att jag kunde få en ny chans, fast jag förstår ju varför jag inte får någon. Jag skulle vilja gå tillbaka till den där kvällen och ändra allting, men frågan är om det hade slutat annorlunda ändå? Det var redan spänt mellan oss. Fast vad tjänar det för mening till att undra, jag kommer ändå aldrig att få veta.


Jag ångrar mig..