Idag när Alvin väckte mig så kände jag mig ganska lugn och harmonisk. Sen kom jag ihåg vad han sa i natt. Jag känner mig som ett vrak som ligger på den djupaste botten någonsin. Okej, kanske lite överdrivet. Ni förstår vad jag menar i alla fall. 

Tre dagar borde väl gå fort. Fast det känns som att istället för att vänta på att han kommer in ikväll, kommer jag vänta på tisdagen. Jag ska verkligen försöka att göra och tänka på annat, men det kommer bli svårt. 

Idag är det barnkalas dessutom. Det kommer att bli jobbigt att hålla masken, men jag ska göra det för Alvin och de andra barnens skull. Tyvärr är tre av fem barn sjuka, så alla kunde inte komma. Nåja, det blir två kompisar i alla fall. Alltid något. 

Nu ska jag lägga på mig eyy ansikte så att jag åtminstonde ser ut son en människa, sen är det dammsugning, diskning och göra tårta som gäller.