Det var som en film och vi hade huvudrollerna.

Hela historien. Hela sanningen (som jag minns).



Allting började runt den 20:e mars 2007. Jag var i England som utbytesstudent. Jag hade bråkat med de andra svenska tjejerna och satt därför ensam och deppade. Paul var den enda som kom fram och brydde sig hur jag mådde. Han frågade hur det var och vi pratade en liten stund.

Den 22:a mars hade vi avskedsfest. Först var jag och några från skolan i england (vart tjejerna från sverige var minns jag inte) hemma hos Nathan (han som jag bodde hos). Han hade en trampolin på gården och killarna (minns inte exakt vilka) satte mig på trampolinen och började hoppa så att jag studsade upp och ned. Vi drack och hade jättekul. Jag minns att jag kände mig lite fånig för att jag råkade säga "cellphone", för det gör man tydligen inte i England. Jag har aldrig sagt det sen dess. Pojkarna började sjunga lite singstar. Paul sjöng Poison med Alice Cooper. Det var första gången jag någonsin hörde den låten.



När klockan hade blivit lite senare gick vi iväg till en pub där vi skulle träffa tjejerna från sverige och några till. Vi skulle ha avskedsfest för oss. Ingen av de svenska tjejerna pratade med mig. Jag satt mitt emellan Paul och Ashley (en kille jag lärde känna i köket där). Tjejerna skulle ta kort på mig och Paul när jag kysste honom på kinden (varför vet jag inte), men han vred på huvudet och det blev en puss på munnen. En ganska snabb sådan.



Dagen efter åkte vi hem. Jag hade fortfarande lite kontakt med Paul och några av de andra, men det var inte så mycket. Jag gillade Paul, men avståndet var för långt och jag hade inte råd att åka iväg. Varenda gång sedan dess har jag tänkt på honom så fort jag hör låten Poison. Vi började prata mindre och mindre och tillslut pratade vi inte alls. Jag började undra om han ens kom ihåg mig.

I somras började vi prata igen. Vi pratade varenda dag, flera timmar om dagen. Vi pratade fram till tre på nätterna trots att jag skulle upp med Alvin och han skulle iväg och jobba. Känslorna kom tillbaka. Först trodde jag att han var som de flesta andra, eftersom jag hade hört att han var en player. Det visade sig att han var helt underbar, inte som någon annan kille jag någonsin träffat. När jag pratade med honom kändes det som om han faktiskt lyssnade och brydde sig. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. 



Känslorna blev starkare och starkare. Det började bli seriöst mellan oss och jag slutade träffa andra. Vi bestämde att han skulle komma och hälsa på mig i oktober. Vi pratade ganska mycket om det. Sedan blev han sjuk. Han fick reda på att han behövde opereras och det skulle inte ha hunnit läka innan han skulle flyga. Vi fick ställa in hans resa till mig.

Dagen innan operationen bråkade vi. Jag var nära på att ge upp hoppet, men vi blev sams efter operationen. Helt plötsligt försvann han bara från världen kändes det som. Han var inte inne på varken facebook eller msn. Jag fick inte tag på honom någonstans. Jag blev orolig och nojig. Orolig över att något skulle ha hänt efter operationen, nojig över att han inte ville ha kontakt med mig mer. Efter en vecka hörde han av sig. Han hade fått åka in på sjukhuset igen, men han sa att han var okej. Jag kunde andas ut. Allt var som vanligt mellan oss igen.



I november började jag känna att jag ville träffa honom. Det var jobbigt att bara vänta på något som aldrig verkade ske. Jag bokade flygbiljett och åkte dit i december. Jag var jättenervös när jag skulle träffa honom, även fast jag kände att jag redan visste det mesta om honom. Han mötte mig vid busstationen. Bussen var försenad och han satt och väntade i en taxi. 



När vi kom till hans lägenhet visade han snabbt hur allting såg ut och sedan gick vi och la oss. Vi småpratade lite, hade det lite roligt och somnade. Dagen efter träffade jag hans familj (mamma, pappa, syster, hund och marsvin). Jag tyckte jättemycket om hans familj. De var verkligen underbara människor. Jag var väldigt nervös och sa inte så mycket. Jag pratade inte speciellt mycket på flera dagar. Jag tyckte det var pinsamt att prata inför honom. Han märker ju direkt om jag säger fel.

På tisdagen blev det vi. Jag var helt obeskrivligt lycklig. Jag vet inte när jag kände så sist. Dagarna gick och efter att han kom hem från jobbet spelade vi antingen Dreadfleet, kollade på film eller åkte hem till hans familj. Dagen kom som jag skulle åka hem på. Jag ville verkligen inte åka. Jag ville stanna kvar. 



Jag saknade honom så mycket att jag bestämde mig för att åka tillbaka i januari. Den här gången skulle jag stanna i 11 dagar istället för en vecka. Denna gång var det bättre än bra. Av olika skäl gick han inte till jobbet när jag var där den här gången och vi spenderade mycket tid tillsammans. Vi tjafsade en gång, men det gick över ganska snabbt. Jag fick ont i magen de sista dagarna och mådde jättedåligt (jag har problem med att gå på toa hos andra) och han tog hand om mig trots att han inte mådde speciellt bra då heller. 

Jag kom hem. Allt var fortfarande underbart, men jag saknade honom jättemycket. Allt rullade på bra och han fick ett nytt jobb, Vi blev jätteglada eftersom han hatade sitt förra jobb. Dagen då han startade det nya jobbet hörde han aldrig av sig. Dagen efter sa han att det inte hade gått nåt bra, men han ville inte prata om det. Det var lite spänd stämning, för jag visste inte vad vi kunde prata om eller inte. Vi pratade lite mindre än vad vi brukade. 



Saker och ting blev spända och avståndet mellan oss tärde på vår relation. Vi bestämde dejt på alla hjärtans dag, men det kändes mest som ett fiasko. Dagen efter det tjafsade vi. Dagen efter det bråkade vi igen. När jag fyllde år var vi sams, men jag hörde ingeting från honom och jag hade en olustig känsla i magen. Vi var sams, men det kändes som att något mellan oss var fel.

När vi gick ut på kvällen (jag, Malin och Mickis) träffade jag M där. Jag kände mig helt förvirrad över situationen med Paul, så när han kysste mig så besvarade jag den. Det kändes tryggt med närheten, men det kändes samtidigt fel. När jag kom hem berättade jag direkt för Paul vad jag hade gjort. Jag vill inte ha några hemligheter mellan honom och mig. Dessutom stod jag för det misstag jag hade gjort, jag vill inte förneka något eller skylla ifrån mig.



Han blev arg och det blev spänt mellan oss ett litet tag. Ännu en gång hade jag ingen aning om var vi stod, men jag kände mer än någonsin att jag inte ville förlora honom. Det började bli bättre mellan oss och jag började smått andas ut, även fast jag fortfarande mådde dåligt över mitt misstag. Under ett par dagar var han bara inloggad under korta perioder och vi pratade knappt.

Jag började undra om han undvek mig och ifall det var slut mellan oss. Han hade undvikit mig, han hade behövt tid att tänka. Han gjorde slut. Han sa att han inte kunde lite på mig längre. Vi skulle fortfarande vara vänner. Vi har pratat varenda dag sedan dess. Allt jag önskar och vill är att han ska ta mig tillbaka, men det vet jag att han inte kommer att göra.



Nu har han fått reda på att hans tjejkompis gillar honom. Och han kanske gillar henne. Han säger att det är för tidigt för honom att gå vidare och att han fortfarande älskar mig, men att veta att hon finns där gör så att jag får ont i magen. Igår var de ute tillsammans. Jag vill inte ens tänka på tanken att hon kanske försöker kyssa honom igen. Jag försöker att agera posetivt och stötta honom. Jag försöker att visa att jag är glad för hans skull, men innerst inne känns det sprucket. 



Jag vill inte att han ska gå vidare. Inte än. Jag vill inte att han ska träffa någon annan. Jag vill bara ha honom för mig själv (Jag vet, jag borde ha tänkt på det innan mitt misstag! Men allt är inte så lätt alltid!).

Jag tänker acceptera att det är slut, att det inte kommer att bli vi igen. Jag ska tillochmed försöka acceptera att du kanske går vidare snart, men jag kommer aldrig att sluta kämpa för oss. Älskar man någon så här mycket känns det dumt att inte kämpa.



Hela vår historia har känts som en film. Det ända som saknas är det lyckliga slutet när vi hittar tillbaka till varandra.



Saker han har sagt till mig:

5/9 - 2011: if i told u i was in love with you it would b the 1st time i truely ment it
20/12 - 2011: how cud i not love sum1 as beautiful as u
24/12 - 2011: ill love u no matter wt u do
27/12 - 2011: i cant wait to hold u agen
4/1 - 2012: coz ur magic
25/1 - 2012: i was just sad wen u left
25/1 - 2012: i cant get over hw amazing u look
25/1 - 2012: u mean the world 2 me
25/1 - 2012: u look stunning every tym i look back u take my breath away
26/1 - 2012:
if finally found my soul mate
26/1 - 2012:
soon we will b 2gether 4ever
26/1 - 2012:
uve made me the happiest i have ever been
26/1 - 2012:
hehe u made me blush 4 the 1st tym ever
8/2 - 2012:
love isnt ment to b easy i guess
13/2 - 2012:
ur my princess xxx
14/2 - 2012:
the distance is hard bt its worth it i love you x
14/2 - 2012: i love you so much and i wish u were here bt even there u make me soo happy im so glad i found you and that were 2gether nw xxx
19/2 - 2012:
i trust you and i want to put this behind us nw bt dont ever do anyfin lyk that agen!!
19/2 - 2012:
we made the connection b4 we can make it agen
26/2 - 2012:
we havent spoke in days coz im tryingtofigure things out between us
26/2 - 2012:
im sorry i cant deal with it. i dnt want us to fall out over this and i hope we can still b friends
26/2 -2012:
and i love you more than anyfin in my life bt i just cant forget wt happened
27/2 - 2012:
ull always b my baby
2/3 - 2012:
cheer up baby cakes ull always haveme
6/3 - 2012: i guss i kinda like her but im nt over you its too soon!
6/3 - 2012: u were an amazing gf
6/3 - 2012: i still love you thats y this is so hard
7/3 - 2012: ok then u have to accept that i myt move on
7/3 - 2012: ill always love you u know that
7/3 - 2012: i no but im sorry u broke my heart
7/3 - 2012: u have to accept were over n were nt geting bsck 2gether



sofia

Jag finns alltid för dig älskade syster! Allt kommer ordna sig! <3

Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: