Jag har inte sovit bra alls inatt. Jag kunde inte somna förrän runt fem. Jag var arg, besviken och extremt sårad. Jag förstår inte ens varför jag försöker vara en vän när jag bara får skit tillbaka. Förvirrad är jag också. För jag spelar inget spel som vissa verkar tro. Det enda jag vill är att vara hans vän, men det verkar vara för mycket begärt. 

Jag har funnits där hela tiden och vissa gånger fanns jag där helt ensam under jobbiga perioder. Jag har stått ut med att du har träffat nya då jag älskade dig, att du har pratat om dom fast det har gjort så ont i hela mig. Du har lekt med mitt hjärta tills det har gått helt sönder. Just nu försöker jag lappa ihop det, men du verkar inte vilja tillåta mig. 

Jag har stått där fast du har behandlat mig illa, jag har stått där fast du har ljugit (eller ja, modifierat sanningen då kanske). Jag orkar inte längre. Jag bryr mig och kommer alltid göra det. Men om du vill slåss, så tänker jag inte stå där och se på. Jag gör inte det. 

Nu ska jag iväg och göra lite saker. Jag måste fokusera på annat. Fast det är svårt att fokusera på annat när man verkar ha förlorat en av sina bästa vänner.