Som ni kanske har förstått är det slut mellan mig och Paul. Jag har väldigt blandade känslor över detta. Ena sekunden gråter jag och det går knappt att stoppa mig, andra sekunden är jag fullständigt apatisk (jag försöker blockera känslorna för att inte känna smärtan) och tredje sekunden mår jag bra (för att jag inte låter mig själv inse att det faktiskt är slut).



Jag pendlar mycket upp och ned just nu. Jag är väldigt instabil och jag stänger mer än gärna in mig i mitt rum och försvinner in i Rosewood (Pretty Little Liars). Jag vill gömma mig. Jag vill inte visa mig för någon. Jag försöker vara stark, men sanningen är att jag inte alls känner mig speciellt stark. 

Jag gjorde ett misstag och jag hoppades att han kunde förlåta mig, men det kunde han inte. Jag vill skriva till M och säga att han förstörde allt, men vad tjänar det till? Jag hindrade ingenting. Det var lika mycket mitt val. Jag lät honom kyssa mig och det misstaget kommer jag att få ångra länge. 



Jag vet varför jag lät det hända, men samtidigt vet jag inte varför jag var så trög att jag gjorde det? Jag har precis förlorat den bästa pojkvän jag någonsin haft. Det finns ingenting jag kan göra för att få honom att ändra sig eller att få det ogjort. 

Vi har sagt att vi ska vara vänner. Det är betydligt svårare än jag trodde, men jag försöker. Det finns inte en chans att jag tänker förlora honom helt. Innerst inne hoppas jag att han kommer att ångra sig, att han kommer att vilja ha mig tillbaka. Fast det kommer knappast att hända. 



Jag kanske alltid har en vän kvar, men med honom kommer jag alltid vilja vara mer än en vän...