Snön är så vacker.. Jag hoppas innerligt att den inte kommer att smälta bort innan julafton.. Jag har hört att det ska bli varmare, men jag hoppas den ändå kan vara kvar.. 

Varje år bävar jag inför den här årstiden. Jag älskar snön. Det är vackert och mysigt.. Men det är kallt.. Och det är där det blir problem.. Jag har ingenting emot kylan egentligen. Tvärtom tycker jag det är mysigare att vara ute på vintern än på sommaren.. Men för ett par år sedan började mina problem.. 

Jag var på stan en dag och mitt från ingenstans blev jag akut kissnödig.. Jag rusade till närmaste toalett och kissade. Det kom typ tre droppar och sved.. Jag ringde till mamma som trodde det var urinvägsinfektion.. Jag kissade nästan på mig flera gånger på vägen hem (bodde då i torshälla).

Jag la mig i ett varmt bad och bäddade ner mig i sängen.. När jag hade blivit varm var symptomen för urinvägsinfektionen borta. Jag kunde kissa normalt och det sved ingenting.. Det här händer varenda gång jag blir för kall om rumpan. Redan tio minuter efter att jag gått hemifrån kan det starta.

Självdiagnos: Fejkad urinvägsinfektion vid kall rumpa! 

Det här har gjort att jag inte velat gå ut när det varit för kallt. Jag ahr isolerat mig mycket inne. Men i år har jag funnit ett botemedel.. Termobyxor! Jag tar på mig dom vart jag än går nu. Förutom när jag ska till Lilja eller affären. Det gäller även om det inte är för kallt.. Jag vill inte riskera något..

Där har ni min hatkärlek till vintern.. 



Skulle gärna vilja ha kramsnö så man kan göra snögubbar.. eller snödrakar?