Jag blev inte barnvakt. Det blev ändrat i sista minuten och hon behövde inte någon som passade honom. Jag känner mig ganska rastlös och har ingen aning om vad jag ska göra. Klockan är elva och jag sitter och snackar med Paul i camen. Han kollar på x-facor och jag lyssnar (eftersom jag inte kan se det). 

Jag frågade precis Paul vad jag skulle skriva om. Han sa att jag skulle skriva hur underbar han var. Det behåller jag nog för mig själv haha. Det jag kan skriva är hur fruktansvärt mycket jag saknar honom. Han får mig att känna mig så speciell. Det är nästan så jag tycker om mig själv när jag pratar med honom. Han har faktiskt rätt. Han är helt fantastisk!

En gammal bild på mig (kan det ha varit för 5 år sedan kanske?) Enjoy!