Äntligen!

Det var skönt att mamma kom förbi en stund och tittade på Idol. Ett avbrott i mina oändliga tankar. Dom komdom dock tillbaka direkt när hon gick. Jag började tappa mer och mer hopp. Ingenting sen i måndags.. Tårarna kom igen och jag började undra om det hade hänt något eller om jag bara blev dissad. 

Fast varför skulle han göra så? Allt var ju normalt sist vi pratade. Jag har inte gjort något (vad jag vet) så om det inte har hänt något varför skulle han då undvika mig? Jag trodde att det betydde något. Jag trodde att vi var vänner, förhoppnings vis mer i framtiden. Tankarna bara spann runt.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville här ifrån, men jag klarade inte av att gå någonstans. Både Malin och Elin har frågat om jag vill komma över, men jag kunde inte. Jag ville inte gå. Tänk om han loggar in? Tänk om han skulle skriva? Tänk om jag missar det? Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag behövde mina bästa vänner. Vart var ni? Borta med vinden... 

Allt det här "vi finns där bla bla bla.." det känns lite... osant just nu.. Oavsett om ni skulle komma nu så kommer ni inte förstå.. Ni har varit borta för länge. Det blir bara tommare och tommare i mitt liv. Snart är jag säkerligen ensam. 



Sen hände det. Han skrev. Jag började gråta ännu mer. Han sa att han hade försökt få tag på mig, men det gick inte. Allt är förklarat och jag är så jävla glad att han äntligen har hört av sig. Jag har inte kunnat tänka på annat, men nu äntligen känns det bättre. Vilken jävla tur att jag inte gick någonstans! Då hade jag missat att han var hemma..

Om du läser det här så förlåt, jag vet att jag inte skulle skriva det.. Men jag måste.. Jag älskar dig! Jag älskar dig så in i helvete mycket! Ni andra får vara hur jävla skeptiska ni vill, för jag vet vad jag känner! Jag älskar honom! 

Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: