Jag försov mig imorse. Så typiskt mig. Varför kan jag bara inte sova bra på nätterna så jag kommer upp på mornarna? Har svårt ska det vara?

Fastighetsskötaren har i alla fall varit här idag och lagat handtaget till min balkongdörr. Det känns jätteskönt! Förhoppningsvis kan Alvin inte få upp den dörren nu. Annars har han ju gått ut på balkongen på mornarna. 

Usch. Jag sitter här och tänker. Det är så mycket som jag bara vill skriva ner här på bloggen. Rensa ut och få gå vidare. Jag behöver få ut det ur mitt system. Jag blir helt tyngd och nedstämd av att bära det inom mig, men jag kan inte skriva det. Fel personer kan läsa och det skulle bli kalabalik. 



Jag vill skriva att jag har en massa misstankar och tvivel om en person, vem kan jag inte nämna. Jag behöver veta om mina misstankar stämmer, men vet inte hur jag ska gå till väga. Jag vill ju inte anklaga någon för något som är missuppfattat eller inte sant. Det har jag redan gjort alldeles för många gånger mot för många människor. 

Jag vill skriva att en person i min närhet retar så mycket gallfeber på mig att jag inte vet var jag ska ta vägen, här kan jag inte heller säga vem. Jag blir frustrerad och olycklig, men istället sväljer jag allting och försöker hålla ut i hopp om att det en dag ska bli bättre. Även om det kanske aldrig kommer bli bättre.

Jag vill skriva att en person i min närhet har det lite svårt just nu och den personen ska veta att jag alltid finns där! När som helst! Jag skulle göra besluten åt dig om jag kunde, men nu kan jag inte det. Istället försöker jag ge dig råd, tips och några funderare. Jag hoppas att du kan känna mitt stöd, men innerst inne så hoppas jag nog mest att du inte kommer göra ett misstag.

Jag önskar att livet var annorlunda ibland. Nu är det inte annorlunda och jag får göra vad jag kan för att göra det bästa av situationen.