Det gör ont i mitt mamma-hjärta
Som många av er kanske har förstått så är jag inne i en ganska stor svacka. Det händer lite då och då. Jag känner mig nere, jag orkar inte riktigt med allting och jag känner mig ganska värdelös hela tiden.
Folk brukar försöka muntra upp mig med att säga "Det finns ju faktiskt dom som har det värre", men det gör bara att jag mår sämre. Mina tankebanor går ungefär såhär då "Så för att det finns folk som mår värre än mig, har inte jag tillåtelse att må dåligt? Eller hur menar dom nu?".
Idag har jag gjort ett litet undantag. Eller ja, i alla fall nyss. Just nu undrar jag hur jag kan vara så självisk att jag mår dåligt (och ja, det gör egentligen att jag mår sämre så vi får se hur bra jag kommer må idag) när jag vet att jag har en perfekt son som är fullt frisk och antagligen kommer att leva ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv.
Ibland känns det orättvist mot andra att jag har haft sådan tur, för jag tycker inte riktigt att jag har förtjänat den. Jag försökte ta livet av mig när min älskade prins låg i min mage. Jag tog tabletter när jag var gravid i åttonde veckan. Kan ni förstå vilken tur jag har? Min son är fullt frisk, med tio fingrar och tio tår. Han är helt normal!
Jag får ibland dåligt samvete när jag vet att det finns andra som inte har lika tur som jag. Jag har alltid sätt på det här med dödsfall på barn osv som något som inte händer. Inte här åtminstone, men det känns just nu som att det är vanligare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag vet en liten flicka. Hon är jättesöt och älskar att leka. Skillnaden mellan henne och hennes syskon är att den lilla flickan kanske inte kommer att leva lika länge. Hon har en ganska ovanlig sjukdom och det gör ont i mig när jag tänker på henne och hennes familj. Jag hoppas att det inte kommer inträffa, men statestiken är inte rolig.
Just för att jag vet vem den här lilla flickan är gjorde det extra ont i mitt hjärta när jag fick läsa om Hugo. Jag har visserligen sett artiklar om honom förut, men av någon anledning har jag inte läst dem. Jag snubblade in på Hugos mammas blogg. Där läste jag en hel del och såg ganska många bilder på Hugo.
Hugo har en chans till ett liv, men för att få det måste vi tillsammans hjälpa till att ge honom det.
Gå gärna in på Hugos mamma Hannas blogg och skänk en tanke. Där kan man också skänka pengar som ska gå till Hugos operation!
Folk brukar försöka muntra upp mig med att säga "Det finns ju faktiskt dom som har det värre", men det gör bara att jag mår sämre. Mina tankebanor går ungefär såhär då "Så för att det finns folk som mår värre än mig, har inte jag tillåtelse att må dåligt? Eller hur menar dom nu?".
Idag har jag gjort ett litet undantag. Eller ja, i alla fall nyss. Just nu undrar jag hur jag kan vara så självisk att jag mår dåligt (och ja, det gör egentligen att jag mår sämre så vi får se hur bra jag kommer må idag) när jag vet att jag har en perfekt son som är fullt frisk och antagligen kommer att leva ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv.
Ibland känns det orättvist mot andra att jag har haft sådan tur, för jag tycker inte riktigt att jag har förtjänat den. Jag försökte ta livet av mig när min älskade prins låg i min mage. Jag tog tabletter när jag var gravid i åttonde veckan. Kan ni förstå vilken tur jag har? Min son är fullt frisk, med tio fingrar och tio tår. Han är helt normal!
Jag får ibland dåligt samvete när jag vet att det finns andra som inte har lika tur som jag. Jag har alltid sätt på det här med dödsfall på barn osv som något som inte händer. Inte här åtminstone, men det känns just nu som att det är vanligare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
Jag vet en liten flicka. Hon är jättesöt och älskar att leka. Skillnaden mellan henne och hennes syskon är att den lilla flickan kanske inte kommer att leva lika länge. Hon har en ganska ovanlig sjukdom och det gör ont i mig när jag tänker på henne och hennes familj. Jag hoppas att det inte kommer inträffa, men statestiken är inte rolig.
Just för att jag vet vem den här lilla flickan är gjorde det extra ont i mitt hjärta när jag fick läsa om Hugo. Jag har visserligen sett artiklar om honom förut, men av någon anledning har jag inte läst dem. Jag snubblade in på Hugos mammas blogg. Där läste jag en hel del och såg ganska många bilder på Hugo.
Hugo har en chans till ett liv, men för att få det måste vi tillsammans hjälpa till att ge honom det.
Gå gärna in på Hugos mamma Hannas blogg och skänk en tanke. Där kan man också skänka pengar som ska gå till Hugos operation!