Jag försov mig imorse, men dagen verkar någorlunda bra ändå. Jag iväg på ett möte klockan tio och det kändes riktigt bra. 

Jag skulle ju göra en utredning för att se om jag kunde få kontaktperson. Utredningen skulle börja idag och ta några veckor. Idag fick jag veta att jag kanske inte behöve göra någon utredning ändå. Hon tyckte att hon hade vad som behövdes för att prata med sin chef. Hon sa att det verkar som om jag faktiskt har chans till att gå en kontaktperson!

Fan vad underbart! Jag tror verkligen att jag behöver det. Om jag bara får in en rutin att komma ut, så borde det ju lösa sig själv sen. Tycker jag i alla fall. 

Det känns så skönt när någon förstår mig!