Jag har varit vaken i natt igen. Av flera olika anledningar. Alvin har varit vaken också, men i sin säng. Han vaknade runt tre och somnade om runt halv fem. Då kändes det ganska lönlöst att gå och lägga sig. Jag hade ändå ingen ro i kroppen. Det har jag visserligen fortfarande, men nu är jag jättetrött. 

Jag tänkte hålla mig vaken tills Johan går upp för att ta Alvin. Alvin har inte vaknat än, så jag väntar ett tag med att väcka Johan. 

Jag har mest spenderat natten med tankar. Jag och Johan pratade igår kväll om förebilder, människor vi ser upp till och tycker om. Jag har tänkt en del på morfar. På vissa vänner har jag tänkt också. Jag har tänkt på Paul. Vi pratade inte igår och det gjorde mig lite ledsen. 

Jag ska ha mens när som helst just nu så jag är lite överkänslig mot allt och alla. 

Idag måste jag ringa två viktiga samtal. Jag varken vill eller orkar, men det är ingen annan än jag som kan göra dom. Det får inte mig att må sådär jättebra. Jag klarar inte av när jag måste för mycket. Då slutar jag fungera. Bokstavligt talat. Det kan gå så långt att jag sitter och stirrar in i ingenting. Folk kan försöka få kontakt med mig, men jag klarar inte av att svara. 

Jag vill svara. Jag vill förklara att jag bara behöver ta det lugnt en liten stund. Jag kan inte öppna munnen och inte få fram några ljud. Ibland lyckas jag skriva ned vad det är jag vill ha sagt. Ibland inte. 

Jag känner mig riktigt ensam just nu. Jag saknar Jonna, men jag vågar inte höra av mig till henne. Jag önskar att jag kunde träffa Paul, men han bor för långt bort. Jag vill leva ett normalt liv, men jag kan inte. Kommer jag någonsin kunna det? 

Ibland tycker jag om att vara ensam. Speciellt på nätterna. Jag tycker om att veta att inte så många är uppe och det är oftast då jag är lugnast. Det finns inga måsten på nätterna. I natt har varit annorlunda. Jag vet att både Johan och Alvin sover, men jag har känt mig iaktagen. Det känns som någon tittar på mig och följer varenda rörelse jag gör. Jag har en obehaglig känsla i kroppen och jag vet inte hur jag ska få den att försvinna. 

Kanske kan den försvinna efter att jag har sovit. Jag hoppas det. Jag är säkert bara paranoid. Det brukar jag ju bli. Fast någon rolig känsla är det ju såklart inte ändå.