Always and forever, partner in crime?
Det har gått lite mer än två veckor nu. Du är inte längre min bästa vän och det gör så ont i mig. Det kändes som hjärtat sprack och inget lim i världen kan laga det.
Jag undrar om du tänker på mig. Jag tänker på dig tiotusen gånger om dagen. Åh, det här skulle ***** tycka om. Åh, det här skulle ***** älska! Åh, det här måste jag berätta för *****! Jag önskar ***** var här. Varje gång blir jag lika besviken. För jag vet att du inte längre är min bästa vän.
Jag måste börja gå vidare, men det är så svårt. Du var en bit av mig. Du har haft en av de största delarna i mitt liv på senaste tiden, men nu är allt borta. Allt som en gång fanns där känns som ett avlägset minne, fast det är ju inte så länge sen egentligen.
Jag saknar dig, men jag vet inte hur det skulle vara att börja umgås igen. Jag trodde alltid att våran vänskap stod över allt. Vi kunde säga vad som helst till varandra. Vi har bråkat, vi har skrattat, vi har gråtit, vi har haft kul. Vi har gått igenom sorg och glädje. Och nu finns du inte riktigt här längre.
Du är så nära, men ändå så långt bort. Ett par meter, men ändå flera tusen mil. Jag kommer aldrig glömma. Jag vill inte ens glömma. Jag behöver bara veta hur jag ska ta mig vidare. Det är inte lätt att känna sig handikappad. Jag känner mig handikappad utan dig.
Jag undrar om du tänker på mig. Jag tänker på dig tiotusen gånger om dagen. Åh, det här skulle ***** tycka om. Åh, det här skulle ***** älska! Åh, det här måste jag berätta för *****! Jag önskar ***** var här. Varje gång blir jag lika besviken. För jag vet att du inte längre är min bästa vän.
Jag måste börja gå vidare, men det är så svårt. Du var en bit av mig. Du har haft en av de största delarna i mitt liv på senaste tiden, men nu är allt borta. Allt som en gång fanns där känns som ett avlägset minne, fast det är ju inte så länge sen egentligen.
Jag saknar dig, men jag vet inte hur det skulle vara att börja umgås igen. Jag trodde alltid att våran vänskap stod över allt. Vi kunde säga vad som helst till varandra. Vi har bråkat, vi har skrattat, vi har gråtit, vi har haft kul. Vi har gått igenom sorg och glädje. Och nu finns du inte riktigt här längre.
Du är så nära, men ändå så långt bort. Ett par meter, men ändå flera tusen mil. Jag kommer aldrig glömma. Jag vill inte ens glömma. Jag behöver bara veta hur jag ska ta mig vidare. Det är inte lätt att känna sig handikappad. Jag känner mig handikappad utan dig.