Tanken var att jag skullr ha bloggat direkt när jag kom hem från Öb. Det blev inte riktigt så. 

Vi tog bussen till Öb och gick först till Nightmare och köpte lite kläder till Johan och strumpor till mig. Sådan som verkligen behövs. Vi gick in på skokanonen innan Öb också, men vi hittade inget där. På Öb hittade jag lite bra grejer till nya hemmet som vi köpte tex. halkmatta till badkaret, tvättkorg och lite annat.

Vid kassan insåg vi att det hade blivit lite mycket och att vi inte skulle få med oss allt hem utan en bil, så Jimmie var en räddare i nöden när han sa att han kunde hämta oss. Trots att han precis hade kommit hem från handlingen själv.

Någonstans mellan att vi ringde Jimmie och han kom började jag må riktigt dåligt. Jag var helt yr i huvudet och Johan var tvungen att hålla i mig när jag satt ner för att jag inte skulle ramla omkull. Jag var nära på att kräkas ett par gånger också, med det kom ingenting. 

När Jimmie kom var Johan tvungen att hålla i mig på väg till bilen för att jag inte skulle ramla ihop. Jag fick en påse ifall jag behövde kräkas, jag kallsvettades och frös om vartannat och jag kände hur kroppen började domna bort. Jag hörde typ ingenting. Det var som om jag var jättelångt bort, separerad från min kropp ungefär. En jätteläskig känsla. 

Det blev lite bättre under bilresan och när vi kom hem kunde jag gå upp för trapporna själv. Jag vågade inte riskera någonting och gick och la mig direkt. Jag somnade ganska snabbt och sov ungefär mellan sex och tio. Jag mår mycket bättre nu. Det känns jätteskönt.

Jag fattar inte vad det var. Jag kräktes inte - alltså inte magsjuk. Jag har ingen idé alls. Just nu är jag bara glad att det är över och hoppas på att det inte kommer tillbaka.