Träffade en gammal vän på stan idag. Det var jätteroligt eftersom vi inte har träffats på jättelänge. Tyvärr sa hon att hennes mamma gick bort för ungefär en månad sen. Jag kan inte riktigt förstå det. Hon var en av de snällaste och trevligaste människorna jag har mött. 

Trots att jag inte har träffat henne på flera år känner jag nu sorg och saknad. Jag försöker minnas tillbaka, men det finns för mycket i vägen . Jag har bara vaga minnen kvar. Jag tycker det är så orättvis när bra och snälla människor fråntas livet. 

Allt det här fick mig att fundera. Det är klart man alltid minns sin anhörig eller vän som har gått bort, men hur mycket kommer man egentligen ihåg? Jag minns min morfar som underbar och rolig. Mycket mer minns jag inte. Jag minns nästan inga typiska saker han gjorde förutom några få. Jag minns inte hans röst heller. Likadant är det med min gammelfarmor. Jag kommer alltid att komma ihåg henne, men minnena om hur hon var som person har nästan bleknat bort. 

Varför glömmer man? Varför minns man inte längre? Varför är döden så orättvis.

Rest In Peace ♥