Nu är det inte lång tid tills Sara kommer hem igen! Jag har så mycket att berätta för henne så jag spiller ut mig på hennes blogg! Är det fler av er som blir så här? När min andra halva är borta från mig får jag abstinens, och inte bara av henne utan av allt. Jag är helt vilsen, vet inte vem jag ska prata med när alla konstiga tankar kommer. Tankar som bara hon förstår att jag har. Linda är våran gemensamma vän, hon är också en tjej jag inte klarar mig utan (hon ligger bakis i min soffa just nu, haha). Men det är ju något speciellt med ens bästa vän. Min andra del. Sara är mitt allt. Hon är som en syster för mig samtidigt som hon skyddar mig som min pappa. Hon är den som torkar mina tårar och får mig att skratta som ingen annan kan. Jag har tur som har både Sara och Linda i mitt liv. Nu har jag kill-bekymmer som alla andra tjejer, därför behöver jag Sara just nu. Livet utan henne är inte okej! Min bästa vän.

Tack för att jag har fått prata av mig för er.