Jag sov inte speciellt mycket inatt. Jag somnade med tårarna som rann nedför mina kinder. Natten var en mardröm. Jag pendlade mellan att vara vaken och sova. När jag var vaken kände jag mig bara misslyckad och när jag sov drömde jag mardrömmar.

Nu måste alla skynda sig. För vi ska åka vid en viss tid och så MÅSTE alla vara klara. Jag blir seriöst galen. Jag börjar undra om det var en bra idé att följa med hit över huvud taget. Jag är stressad! Jättestressad. Jag ska fixa några inlägg till bloggen hade jag tänkt under tiden vi är borta. Dessutom ska jag sminka både syster och mig. 

Nu måste jag skynda mig! Om jag inte vill att bara ena halvan av mig ska vara fixad.

Nämnde jag att jag var irriterad?