Den här morgonen har börjat helt fel och rätt på samma gång. 

Det började med att jag drömde konstiga drömmar. Jätteunderbara drömmar, men dom kändes fel. Jag blev jättevarm inombords, men samtidigt nästan kallsvettig av rädsla.. Jag ville inte ha den drömmen. Den förvirrade till saker i min hjärna, men den var ändå så underbar. En av de bästa drömmarna jag har haft på länge.

Jag fick ett samtal från Alvins nya dagis imorse. Jag hade tydligen missat inskolningssamtalet. Helvete! Vilket bra första intryck man gör. Vi bokade om ett till imorgon. Alvin börjar inskolningen på torsdag! Det ska bli roligt. Fem minuter efter att hon lagt på ringde hon upp igen. Hon hade varit vimsig. Det var inte jag som hade missat tiden. Det var någon annan. Jag fick välja om jag ville ta orginaltiden eller imorgon. Jag valde imorgon. Ju tidigare dest bättre.

För att göra allt bättre och värre på samma gång ska jag strax ringa han med stort H. Han som jag aldrig kom över, Han som fick mig att må bra, Han som tog mitt hjärta och slog sönder det med en hammare för att sedan köra över det med en ångvält. Han som jag fortfarande hoppas på ska komma tillbaka, men vet att han aldrig gör.