Min hjärna är fylld med gele

Jag har varit vaken en stund nu. Alvin väckte mig genom att slå mig runt nio. Tack för den liksom. Sen ville han ligga bredvid mig i sängen, men han fick inte plats. Då blev han arg och slog mig. Jag skulle kunna fortsätta och berätta in i minsta detalj hur den här morgonen har varit, men det orkar jag inte. Han har slagit mig nästan hela morgonen. 

Jag är trött och känner mig kass. Varför slåss han hela tiden? Och varför vägrar han lyssna när man säger ifrån? Och kanske den största frågan av alla, varför skrattar han och tycker det är jättekul när han slåss och man får ont?

Det här är inte roligt längre. Det måste få ett slut! Men hur gör man när man redan provat allt och ingenting fungerar? Jag måste gräva fram lusten, men jag vet inte riktigt var jag har lagt den. Jag älskar min son över allt annat, men jag vet inte vilka verktyg jag ska använda nu.

Min hjärna känns som en enda stor röra idag. Den känns ungefär så här:

Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: