Apoteket, datorfri morgondag och beroende

Jag har sovit lite nu. Det kanske ni gissade på eftersom jag inte har skrivit något. Jag la mig runt halv tolv eller något tror jag och Alvin låg och skulle mysa bredvid mig en stund, men han gjorde mest illa mig. Det tog ett litet tag att somna, fast jag var jättetrött. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna och stå på benen. 

Jag fick i alla fall tag på distriktssköterskan som skulle prata med läkaren. Hon sa åt mig att gå till apoteket senare och kolla, så jag ska snart gå till apoteket. Fast jag tror jag ska äta lite först. Jag är jättemegahungrig. Johan och Alvin ska äta hemmagjorda köttbullar som Johan håller på att göra just nu. Eftersom jag inte gillar det ska jag äta rester som blev över av den goda fiskgratängen vi åt för inte så länge sedan.

Sen vill jag göra lite saker klara. Det som har hänt (som jag har ångest över nu och i natt) var mitt och ingen annans fel! Inte allt av det, men det började med mig. Jag försöker faktiskt lära mig saker, men det är jättesvårt. Det är jättemycket jag måste bättra mig på. Ett exempel är att jag sitter alldeles för mycket vid datorn. Jag är databeroende. Jag kan inte hjälpa det. När jag väl sitter så kan jag inte slita mig, hur gärna jag än vill. Därför har jag beslutat att jag ska ha en datorfri dag imorgon.

Jag kommer inte använda datorn på 24 timmar med start från att jag vaknar imorgon bitti. Det känns jättejobbigt för mig att göra så, eftersom jag känner mig bättre när jag sitter framför datorn. Jag vet att jag blir en sämre medmänniska och märker inte alltid när folk pratar med mig, men när jag flyr in i datorns värld så är jag någon att räkna med. Jag har vänner som aldrig skulle svika mig eller hugga mig i ryggen. Nu menar jag inte att dom jag har skulle göra det, men det har hänt förut. 

Jag är tyvärr en sån människa som lätt får ett beroende. Jag är 22 år och jag har redan varit beroende av datorer, cigaretter, socker, sex, korsord (tro mig, det går) och säkert en hel del till som jag inte kommer på just nu.  Av dessa fem som jag har räknat upp är det tre jag har kvar. Och tro mig, jag har jobbat mycket för att få bort två av dem. Beroenden försvinner inte bara på en kvart. Även om man skulle vilja. Man måste antingen trappa ner eller sluta helt på en gång. Och det är inte så lätt.
Är du här ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: